Jag har fått en hel del kommentarer där folk undrar om jag varit hörselskadad hela mitt liv, om jag gått i vanliga klasser i skolan osv så nu tänkte jag att jag skulle berätta min historia lite kort, och även lägga in en bild på min apparat så ni vet hur den sitter.

I allafall jag föddes som normalt hörande och det var först kring 2 års ålder min mamma upptäckte att jag sa "va" ganska mycket. Under mina första 2 år hade jag öroninflamationer konstant vilket medförde antibiotika flera ggr i månaden, oehört jobbigt enligt min mamma. Mina hörselgångar var för trånga för att kunna sätta in rör. När jag var drygt 3 år visa det sig att jag fått nåt i örat som heter "benröta" som kan bli mycket farligt om man inte behandlar detta eller får stopp på sjukdomen. Mina öron rann och lukta väldigt illa av detta. Som 3 åring utfördes min första operation någonsin som tog närmare 24 timmar att göra. Efter detta fick jag en hörapparat som man sätter i örat och som många vet är det nog svårt för en 3 åring att ha sådant i örat, i allafall för mig då jag ofta tog av den och grävde ner den i sandlådan och liknande saker, det tog närmare 13 år innan jag kunde acceptera min hörselskada.

I skolan hade jag svårt att hänga med vilket i sig är helt självklart. Mellan årkurs 1-3 gick jag i en helt normal klass med 30 elever, på den tiden hade jag en personlig assistent som fanns där för mig. Mellan årkurs 4-9 börja jag på en ny skola och i denna klass fanns drygt 10 elever som alla elever var i behov av lite extra hjälp. 1998 börja jag på riksgymnasiet för döva&hörselskadade i Örebro där jag gick i hela 4 år på livsmedelsprogrammet. Där var klassen ännu mindre, vi var bara 5 elever där vilket jag ansåg vara mkt bra, hade även en assistent här som även hjälpte de andra om dom behövde hjälp.

Jag ansträngde mig verkligen i skolan, ville visa mig duktig och såna saker som många vill. 2002 tog jag studenten med väldigt bra betyg och det var den lyckligaste dagen i mitt liv hittills.

Jag är väldigt bra på att läsa på läppar och teckenspråk men inget av detta använder jag idag eftersom jag faktiskt hör, både irl och i telefon ibland/oftast och kan såklart prata bra.

När jag var drygt 18 år gamal så fick jag en CI in opererad i skallbenet och på denna fäster man en apparat. Denna syns inte om man inte har håret uppsatt. Nu har jag haft denna i snart 10 år och är jätte glad över den, ångrar inte en sekund att jag skaffa denna. Jag ville inte ha en apparat i örat, jag fick för mig att alla titta och jag skämdes.

Här emellan har jag gjort ett 40 tal operationer, senast var en 7 timmars i mars och förmodligen var inte det sista gången heller.

På bilden kan ni se bakom örat att jag har ärr där efter som har opererat mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------

KÄRLEKEN!

Jag var bara 13 år när jag träffa min allra första kärlek, det höll i 3 år mellan oss vilket är mkt i så ung ålder. Det tog 1 år innan jag våga berätta om min hörselskada för honom, just för jag trodde han skulle göra slut eller nåt men han sa att han skiter i det vilket lätta mycket för mig.

Därefter hade jag 1 kille i örebro i ett par år som var döv så han acceptera det direkt såklart.

MIn nuvarande mötte jag 2002 och där tog det med lång tid innan jag tordes berätta men det var inga problem. Förstår inte varför jag var så nervös. Han älskar mig för den jag är. Även om jag inte hör som andra så är jag ändå lika mkt människa för det.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

VARDAGEN!

Jag tycker vardagen fungerar jätte bra. Efter operationen i mars hör jag något bättre faktiskt, vilket var det vi sträva efter. Men min hörapparat kommer jag aldrig slippa, har för dålig hörsel för det. Jag kan prata normalt, både i ord, telefon och med andra människor. Många som träffar mig märker faktiskt inte att jag är hörselskadad om jag inte berättar det.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Har ni frågor så får ni gärna ställa dom, inga frågor är duma och jag tar inte åt mig men detta var min lilla historia i allafall. Och då kortfattat :)

Här nedan ser ni hur en CI ser ut